Fastighetsmäklare sökes. Läs mer.

GRIP FASTIGHETSMÄKLERI

PRESENTERAR

ARKITEKTUREN I MALMÖ

1

Jugendepoken 1896-1910

2

Jugendepoken 1896-1910

Under 1900-talets första decennium präglades Europa av fred och optimism. Sverige var vid den tidpunkten ett av Europas fattigaste länder med ett utpräglat klassamhälle. Människor flyttade in från landsbygden till industristäderna men 1909 gick industriarbetarna ut i storstrejk, vilket medförde en ekonomisk kris i samhället. Bostadsbyggandet nådde en katastrofalt låg nivå trots bostadsbristen.

Stenstädernas osunda miljö gjorde att välbärgade grupper i samhället eftersträvade att bosätta sig i villaområden utanför staden. För arbetare och lägre tjänstemän startade egnahemsrörelsen som kom att bli ett viktigt inslag i samhällets ansvar för planering och bostadsbyggande. Tidigare hade det främst styrts av kommersiella intressen och ideella organisationer men började nu att bli en kommunal angelägenhet.

Kring sekelskiftet 1900 introducerades den stil som ute i Europa kallades Art Nouveau, som istället benämndes Jugend i Sverige. Den främsta inspirationskällan till Jugendstilens arkitektur var naturens organiska mjukhet men även en engelsk stil kallad Art and Craftsrörelsen som påverkade arkitekturens utformning. Liksom andra konstnärliga nyorienteringar kan Jugend ses som ett avståndstagande från föregående epok. Arkitekter och formgivare hade tröttnat på nybarock, nyrokoko och nyrenässans vilket resulterade i att Jugend blev en motreaktion.

I samband med nya byggnadstekniker och infrastrukturens utveckling drog ett intensivt stadsbyggande igång i Sverige. Material som järn och betong började tillämpas mer allmänt, och med järnbalkarnas hjälp kunde de svängda burspråken utvecklas och sväva allt längre ut över trottoarkanterna. Med personhissarnas uppkomst försvann också problemet med höga flerbostadshus, vilket gjorde det möjligt att bygga både högre och större hus.

3

Jugendepoken 1896-1910

Det var framförallt via Berlin som engelska, fransk-belgiska och österrikiska jugendformer anlände till Malmö. Exteriöra kännetecken är framförallt ornament med växtrankor och böljande former. Fastigheterna byggdes med branta tak och hög resning med tegel eller falsad plåt. Asymmetriska och varierande, men oftast höga fönster eftersträvades med en mjuk överdel och svängd form. Rutorna var ofta småspröjsade i fönstrets övre del och ospröjsade under tvärposten. Fasaderna var ofta putsade i ljusa färger med en grovhuggen sockel i natursten.

Utmärkande var fasadernas skulpterade ornamentik som ofta föreställde ringlande blommor och blad men också mänskliga former. Jugendstilen är förvisso lätt att känna igen på de runda formerna och de konstfulla utsmyckningarna, men inget byggnad är den andra likt. Alla är personliga skapelser där grundtanken var att varje hus skulle ha ett konstnärligt uttryck och vara ett gediget hantverk. Jugendstilen var inte enbart en ny byggnadsstil som svepte över Europa, snarare en filosofi om att skapa ett vackrare hem åt alla människor.

Malmöarkitekterna var ofta verksamma i hela Sydsverige vilket gjort att Lund och Malmö har en intim och sammanflätad historia bakom sig med bland annat en arkitekt vars namn är Oscar Emil Hägg. De låga husen runt stortorget revs ned och gav istället plats åt bankpalats och affärshus. Apoteket Lejonets ståtliga byggnad är ett bra exempel på att arkitekturmönstren både utökades och tillämpades friare. Andra kända jugendhus i Malmö är exempelvis posthuset och Victoriabiografen. Utöver dessa kantas Malmö av en rad olika fantastiska flerbostadshus i Jugendstil och har därför fått namnet; Malmö – Jugendhusets stad.

4

NATIONALROMANTIK 1910-1920

5

Nationalromantik 1910-1920

Nationalromantiken var de konstnärliga uttrycken för nationalism, som en gren av romantiken. Det var en hyllning till äldre kunskaper och hantverk, men även till det enkla och rustika. Framförallt var det ett försök att skapa någonting nytt vars utgångspunkt kom från den svenska naturens och kulturens former.

I början av 1910-talet avlöstes jugendepoken av decenniets nya arkitekturstil, nationalromantiken. I Sverige hade nationalromantiken sin storhetstid mellan 1910 och 1920. Natur och landsbygden hyllades, liksom den egna staten. I stadsplaneringen eftersträvades inte längre det stela och rätvinkliga, utan istället skulle det vara omväxlande för att skapa mer variation. För att uppnå detta anpassades gatusträckningen till terrängen för att på så vis skapa öppna platser mellan fastigheterna.

De tongivande arkitekterna ville återgå till en mer avskalad arkitektur, vilket var en reaktion på jugendstilens överdrivna dekorationer. I Sverige influerades arkitekturen framförallt av en relativt fiktiv stil med förebilder från Tyskland, Danmark och England. Inspirationen hämtades framförallt från äldre svenskt byggande i allmogestil eller från Vasatidens slott. Stilen förekommer dock även i uppblandad form med den tidigare jugendarkitekturen och den efterkommande tjogotalsklassicismen.

Karaktäristiskt för den svenska versionen av nationalromantik är att byggnadsmaterial och byggnadsmetoder ofta valdes efter lokala förebilder, färger och ornament ur naturens exempelsamling. Detta gör att hus kan ha olika stil beroende på land. För att efterlikna gammalt handslaget tegel började man exempelvis maskintillverka tegel samtidigt som fogarna gjordes breda för att skapa ett ålderdomligt intryck.

6

Nationalromantik 1910-1920

Nationalromantikens byggnader hade ofta tunga och slutna fasader. Arkitekturen kännetecknas framförallt i städerna av traditionella byggnadsmaterial som fasader i mörkt tegel, natursten eller puts med mörka färgkulörer. De putsade husen hade ofta tegelkross blandad i putsen vilket gav en rödbrun fasad. Takfallen var kraftigt lutande, ofta byggdes brutna sadeltak med fönsterkupor. Takdetaljer tillverkades mestadels i kopparplåt men även svart eller rödmålad plåt var vanligt förekommande. I fastigheter där vinden var inredd fanns också stora takkupor i höjd med takfoten.

Portarna utformades ofta i massiv ek med små fönsterpartier som omfattades av rikt dekorerade entréportar i huggen natursten. Även om nationalromantiken bjöd på mer sparsam dekoration så var mönstermurning vanligt förekommande. Burspråken var kantiga och balkongerna hade räcken av smidesjärn eller natursten. Fönstren låg i liv med fasaden och hade småspröjsade rutor med bågar målade i vitt, brunt eller grågrönt.

I södra Sverige uttryckte sig nationalromantiken något annorlunda. Arkitekternas främsta förebild kom från äldre skånsk och dansk arkitektur, vilket resulterade i något lättare och inte lika kraftfull arkitektur.

Tidstypiska fastigheter i Malmö är bland annat Hotel Savoy. Våren 1912 anordnades en arkitekttävling där den blivande arkitekten skulle utses. Frans Ekelund kom på andraplats men fick ändå det slutgiltiga uppdraget att rita den omfattande tillbyggnaden. Savoys arkitektur fick en mer rätvinklig variant och har en välbalanserad asymmetrisk fasad som är uppbyggd där olika arkitekturelement möter varandra.

Axel Stenberg var arkitekten som ritade Victoriateatern 1912 på Södra Förstadsgatan. Byggnaden var en av de första som uppfördes i enbart biografändamål som visade långfilm i Malmö. Även hovrätten anknyter tydligt till de nationalromantiska idealen med förespråkande av äkta fasadmaterial. Arkitekten Ivar Callmander hämtade inspiration från den svenska stormaktstiden men var avståndstagande från utländska förebilder. Det stora valmade taket, symmetriska fasader med hörnkedjor i sandsten är tydliga karaktäristiska exempel under denna arkitekturstil.

7

TJUGOTALSKLASSICISM 1920-1930

8

Tjugotalsklassicism 1920-1930

Efter första världskriget var det svår bostadsbrist runtom i Sverige vilket gjorde att kooperativa bostadsföreningar startades, exempelvis HSB. Detta påverkade möjligheten att planlägga hela kvarter istället för att bygga ett hus i taget. Trots att fastigheterna uppfördes under en stor prispress skulle det ske med stor omsorg och varken estetiken eller kvalitén fick ge vika. Även i stadsplaneringen skedde en förändring i positiv bemärkelse. Istället för stenstadens fullbyggda kvarter eftersträvades en ljusare och mer grönskande boendemiljö. Resultatet blev så kallade storgårdar med planteringar, omslutna av sammanhängande fasader.

Vid föregående sekelskifte avlöstes epokerna i arkitekturen med relativt tvära kast. Jugendstilen som var ljus och lättsam vars inspiration hämtades från växtriket, efterföljdes av nationalromantikens tunga och slutna tegelfasader. Det är tydligt att varje stilriktning var en reaktion mot den tidigare epok och tjugotalsklassicismen var inget undantag. Under denna tid hämtades inspiration från antikens Rom och grekiska tempel, där ledorden för arkitekterna istället blev symmetri, enhetlighet och lugn. I Sverige blev Gunnar Asplund en stor förgrundsgestalt för stilen, liksom Ivar Tengbom, Björn Hedvall och Gunnar Leche.

Tjugotalsklassicismen, även kallad Swedish Grace kännetecknas av symmetriska putsade fasader målade i mustig kulör som gul, rödbrun eller grönt med avvikande färg som vitt eller grått på fasaddetaljerna. De dekorerades sparsamt med exempelvis girlanger, pilastrar och rosetter. Utsmyckningarna är betydligt färre än exempelvis jugendstilen men fortfarande väldigt genomtänkta.

9

Tjugotalsklassicism 1920-1930

Bottenvåningen var oftast av stenimiterande puts, vilket liknar ett stenliknande rutmönster. Fönstersättningen var jämn och fönstren låg i liv med fasaden. De bestod av två bågar delade i sex rutor av handgjort glas. Lunettfönster eller runda fönster placerades ofta på fastighetens gavel. Karaktäristisk för fastigheter byggda på 1920-talet var inte de enskilda elementen, snarare den sammantagna upplevelsen som på ett stillsamt vis band samman flera fasader till en lugn vägg. Taken var flacka och kläddes med tegel eller plåt målat i svart eller rött. Takfoten dekorerades ofta med ett tandsnitt.

På 1920-talet började även enklare lägenheter utrustas med egna badrum. Köken byggdes också så pass funktionella att de med mindre moderniseringar skulle uppfylla dagens behov. Köken placerades ofta med fönster ut mot innergården så att husmödrarna kunde hålla uppsikt över barnen medan de utförde sina kökssysslor. Gårdarna var numera obebyggda men lägenheterna var såpass modernt utrustade att uthus inte längre behövdes.

Klassicismen slog främst igenom i Stockholm och Göteborg, men även i södra Sverige finns representanter för stilen. I söder är fasaderna ofta i mörkt tegel och drar mer mot nationalromantik. Kända fastigheter i Malmö är exempelvis kontorshuset (f d Sockerbolaget) på Fersens väg 9. Huset fick en stram men allvarlig stil i 1920-talets klassicistiska stil och ritades bland annat av Malmöbaserade Carl Melin. Detta är ett tydligt exempel på hur tjugotalsklassicismens arkitektur kunde se ut i Malmö med en kvardröjande nationalromantisk anda.

Carl Melin är även den arkitekt som bland annat ritade bostadshuset på Föreningsgatan 81-83. Fastighetens enkla och nästintill odekorerade fasad samt likadana fönster repeterade över hela fasaden speglar den dåvarande prispressen. Hela kvarter byggdes här av samma byggherre. Arkitekten Hans Thyselius ritade kontorshuset (f d Sydkraft) belägen på Stora Nygatan 52. Byggnaden har en klassisk stil med påkostade naturstensklädda fasader. Dessa byggnader är dock endast några få exempel på hur tjugotalsklassicismen tog form i Malmö.

10

FUNKTIONALISMEN 1930-1940

11

Funktionalismen 1930-1940

Funktionalism var det svenska namnet på den internationella stiltrenden Modernism. I spetsen för rörelsen var bland annat pionjärerna Sven Markelius, Gunnar Asplund och Uno Åhrén som tillsammans gav ut propagandaskriften acceptera. Utställningen innebar ett genombrott för den nya synen på samhällsplanering och arkitektur. I teorin skulle husets funktion vara grunden för den arkitektoniska utformningen och alla onödiga dekorationer avvisades. Det praktiska ansågs vara vackert. Formen skulle på ett naturligt sätt följa funktionen samtidigt som enkelhet och saklighet var nyckelorden. Med närmare fyra miljoner besökare blev Stockholmsutställningen en succé och därmed en milstolpe för svensk arkitekturhistoria.

Funktionalismen, eller kort och gott ”funkis” karaktäriseras av att husen skapas likt geometriska ytor och volymer, med kuben eller cylindern som grundform. Ny teknik gjorde det möjligt att bygga platseffektivt med stora ytor som avspeglades i byggnadernas utformning och storlek. Positivt med arkitekturstilen var att nya mer moderna hus byggdes med smarta lösningar och funktioner. Tyvärr uppmuntrade det till att bostadsbyggandet skulle vara extremt kostnadseffektivt och snabbt byggande frambringade enformiga komplex utan variation.

Utomlands var taken nästintill helt horisontella. Det lämpade sig inte i vårt snörika land men arkitekterna eftersträvade ändå att utforma taken så låglutande som möjligt utan taksprång. För att ge ett enkelt och avskalat intryck var fasaderna ofta helt utan onödiga ornament som exempelvis burspråk. Fasaden putsades och målades ofta i ljusa kulörer. Balkongerna byggdes större än tidigare och hade räcken av smide med enkel rak karaktär eller av slät/sinuskorrugerad, vitmålad plåt.

Fönsterglas maskintillverkades vilket gjorde det möjligt att få större glasytor i helt nya dimensioner än tidigare, vilket gav ett härligt ljusinsläpp. Fönstren låg i liv med fasaden och placerades ofta asymmetriskt på byggnaden. Formen varierade för att spegla rummets användning, vanligt förekommande var exempelvis att hall och badrum prydes av ett runt litet fönster. Fönstren kunde även vara betydligt större i kvadratiska former eller fönsterband som gick över hörn. Karaktäristiskt för funkis är att fönstren bestod av två- eller treluftsfönster, helt utan spröjs.

12

Funktionalismen 1930-1940

Denna arkitekturstil hade en social ambition om att bygga moderna välutrustade bostäder till alla människor. Enligt funktionalistiska ideal skulle vardagsrummet vara familjens samlingsplats och därav förminskades köken till ett minimum. Hygienen var också en viktig parameter. Äldre diskbänkar av trä byttes mot standardiserade i rostfritt och villorna hade eget kylskåp, dusch och WC.

Under 1930-talet byggdes ett flertal fastigheter på Davidshallstorg. De tillkom förvisso i en brytningstid mellan tjugotalsklassicismen, vilket både stadsplanen och byggnaderna vittnar om. En mer karaktäristisk fastighet är Kolgapalatset på Skeppsbron 13. Det är en av de tidigaste helt renodlade funkisbyggnaderna i Malmö. Den vitputsade fasaden med fönster över hörn ansågs med sina tio våningar nå en skyskrapas resning när det byggdes. Även det så kallade Trygghuset på Gustav Adolfs Torg 8 tillhör en av Malmös mest modernistiska byggnader. Ljus slätputsad fasad med indragna balkonger och det svängda hörnpartiet kontrasterade mot sekelskiftesbebyggelsen som var tongivande på platsen.

Trots detta var det Triangeln som blev Malmös första platsbildning som på ett helgjutet sätt formades efter modernistiska principer. Den mest raffinerade fastigheten på platsen anses vara Idoffcentrum. Vinkelspelet i fastighetens olika partier var djärv för sin tid. Bostadshuset som är beläget vid Värnhemstorget på Östra Förstadsgatan 35 har även en kraftfull arkitektur vilket ger detta kvartershörn en särskild pregnans. Den ljusa slätputsade fasaden och stora svängda fönstren gjorde att huset än idag benämns som ”funkishuset”.

13

1940

14

1940-talet

Funkisens storhetstid pågick till slutet av trettiotalet, därefter bröt andra världskriget ut och majoriteten av all bostadsproduktion upphörde. Den traditionella svenska råvarukällan, skogen, kunde inte längre förse landet med byggnadsvirke och även betong och stål blev en bristvara. Decenniet bjöd dock på några svenska höjdpunkter då Ingvar Kamprad grundade IKEA som i slutet på 1940-talet började sälja möbler på postorder. Erling Persson grundade också modeföretaget Hennes & Mauritz i Västerås 1947, vilket idag har blivit som vi alla vet ett av världens främsta budgetföretag inom modebranschen.

Under 1940-talet infördes statlig långivning eftersom man ansåg att alla, oavsett samhällsklass skulle ha en funktionell bostad. Resurserna var dock fortfarande små och 2-rummaren var den vanligaste familjebostaden. Sakta men säkert började man för första gången på allvar diskutera biltrafik och bilens plats i villaområden. Stadsplaneringen utgick från rationella principer för infrastrukturen som en grundläggande förutsättning. Arkitekturen ändrades också från stilriktiga funkishus till en mjukare och mer traditionell stil. Prioriteten var att bostaden kunde brukas på bästa möjliga sätt, vilket innebar att fasadens komposition fick en underordnad betydelse.

Skillnaderna från funktionalismen kanske inte alltid var så stora, men ofta fullt märkbara. Spritputsen, en grovkornig puts som användes under 1890-talet började användas under decenniets andra hälft. Fasaderna målades ofta i mättade nyanser som kombinerades med omfattningar i vit slätputs. Småhusens fasad kunde även vara i trä och fönstren placerades något indragna i fasaden. Sadeltaket var vanligast. Tegel blev återigen vanligt, men framförallt på offentliga byggnader. Fasaderna saknade i allmänhet dekorationer och fönstren bestod av övervägande del av enkla tvåluftsfönster utan spröjs.

15

1940-talet

Interiört var lägenheterna rymligare och inte lika kompakta som på 1930-talet. Finrummet ifrågasattes och bostadsvaneundersökningar visade att det ofta stod oanvänt. Därav blev det viktigt att köket kunde rymma en matplats, vilket också är den största skillnaden från funkis. Golven täcktes ofta av linoleummatta men det blev desto vanligare med vinylplattor som lades i schackmönster. I vardagsrummet lades stavparkett av ek eller bok.

En av Malmös mest kända byggnader som stod färdigbyggt under denna tidsperiod var Stadsteatern belägen på Östra Rönneholmsvägen 20. Byggnaden kombinerar funktionalistisk uppdelning i flera byggnadsvolymer för olika ändamål med ett monumentalt formspråk av klassiska drag, särskilt den magnifika entréfasadens marmorklädda pelare.

1948 stod även bostadshuset på Limhamnsvägen 12 stod färdigbyggt. Denna fantastiska volymuppbyggnad med indragen takvåning och skärmtak till de omgivande höghusen bildar tillsammans Ribersborgs karakteristiska front mot havet. Fastighetens kraftfulla artikulering där hörnfönstrens omfattningar framträder ger fastigheten en alldeles egen särprägel.

16